jag tror på jultomten, spöken, vampyrer och eskimåer

Såg en sinnessjukt obehaglig film igår. Jag tillbringade i och för sig större delen av tiden under ett täcke eftersom att jag inte vågade titta, men det jag såg var obehagligt. Filmen handlade om ett sjukhus med sjuka barn och inkluderade självfallet långa korridorer och en massa nålar. Jag har sjukhus- och nålfobi samt ogillar småglin i allmänhet. Det obehagliga var att "spöket" var iklädd någon form av järnproteser och dylikt som satt fastskruvat i kroppen...En extrem form av piercing kan man säga, jackass härnäst kanske?

Hursomhelst, poängen är att jag hade hjärtklappning hela vägen hem, från söder till vasastan. När jag kom hem var jag så rädd att jag knappt vågade släcka lamporna. När jag tillslut tog mod till mig så var jag tvungen att ligga under täcket. Jag tordes knappt andas var nära att börja gråta...Fruktansvärt. Varför fortsätter jag se sådana filmer? Det är som med sår, stukade fötter och finnar...Det är ju så äckligt men man kan inte låta bli... Med tanke på att jag nu, ett halvt dygn senare fortfarande sitter och kikar över axeln så bör jag fundera på att sluta upp med dylika dumheter. Jag är lika mörkrädd som när jag var liten. Är det fler som är så? Kom igen, det kan inte bara vara jag som har så livlig fantasi... Eller är det egentligen så att jag är hysteriskt egocentrerad och tror att alla vill åt mig? Hell I know.

Nu kommer mina byggjobbare klättrandes igen. Det vore fantastiskt kul att montera en lastbilstuta på ballen (läs balkong goddamnit) och skrämmas lite. Å andra sidan kanske de faller ner och jag kan få svårt att förklara det. Tror inte att jag vill bli hemsökt av en arga byggisar.