Hippies for the win

Igårkväll när jag satt på pendeln på väg hem till B började jag i vanlig ordning se mig omkring i vagnen. Det är som en reflex. Jag sitter där och har kanske inte den roligaste tiden i mitt liv, så det är ju trevligt ifall det finns något att vila ögonen på. Den som söker finner... I det här fallet var det måhända inte den vackraste pralinen i vagnen, mer som en märkligt dekorerad chokladbit från svunna tider. Framför mig sitter en kvinna med långt rakt hår, runda glasögon, jeansjacka, en stickad halsduk samt utsvängda, pärlbroderade jeans. Självklart satt hon och stickade. Det är lika roligt varje gång. För det första är det uppfriskande med människor som vågar gå sin egen väg och se ut som de vill. För det andra är det alltid lika kul att se reliker från sextotalets glansdagar. Jag satt på helspänn i väntan på att hon skulle tända en joint, men tyvärr. Jag slår vad om att hon bor i en liten kolonilott där hon kan odla allehanda ting själv. Hon har säkert en förvildad katt samt ett par höns, alla Beatles LP skivor och batikmönstrade gardiner. Jag vågar nästan sätta pengar på att hon virkar egna underlägg och grytlappar.