Två av mina mer blonda ögonblick

En god vän till mig har en affisch som heter "the new yorker", som ser ut att vara ritad för hand med linjal och färgpennor. Jag har inte ork nog att beskriva affischen i detalj, det räcker med att jag konstaterar att jag i alla år har trott att han har gjort den själv. Till mitt försvar vill jag tillägga att det inte vore helt omöjligt. Sedan såg jag för ett tag sedan en likadan affisch hemma hos en annan vän, och det var först då jag insåg att det här alltså är en känd affisch och inget min gode vän suttit hemma och knåpat ihop. Jag har inte vågat berätta detta för en levande själ.

I fredags var jag vad jag brukar kalla för helvetet på jorden, men som för övriga mänskligheten går under namnet IKEA. Inte nog med att jag köpte för tunga saker så att jag fick be folk om hjälp överallt, jag misslyckades även kapitalt med att montera stolen Börje. Börje är en förbannat persisterande och lömsk stol. Jag satte glatt igång när jag kom hem och tänkte att jag minsann skulle klara mig på egen hand. Så jag tittar på bruksanvisningen och tycker att det ser väldigt enkelt ut. Jag sätter ihop själva sitsen precis som på beskrivningen och funderar som hastigast på varför jag fick så mycket skruvar när jag inte kan se att de används? När jag försöker ställa stolen upp faller allt i bitar. Såklart. Jag förbannar IKEA och alla idiotiska möbler som tillverkas innan jag tar en till titt på beskrivningen och inser att jag har vänt den upp och ner... Där jag trodde att det stod 01 står det alltså 10, vilket förklarar frånvaron av skruvar.

Jag skämdes i tysthet.

Jag försökte sedan montera Börje enligt konstens alla regler, men fallerade tyvärr på steg 01 och var tvungen att ringa min syster för att be om hjälp.
Börje och jag har nästan försonats nu, men jag tycker fortfarande att han ser lite lömsk ut, som om han tänker falla i bitar när som helst.