Slå mig spädbarn, en gång till

Igår skulle vi fira av Å som av outgrundlig anledning flyr lanet och far mot västliga breddgrader. Detta firades på en japansk restaurang där vi intog god mat för att sedan förenas i stämningsfull allsång, med andra ord karaoke. Till historien hör att restaurangens egentliga karaokerum undergick renovering, varför vi satt i en annan del av restaurangen med enbart en tunn vägg av rispapper som skiljde oss från det övriga klientelet. De fick således njuta av våra väna stämmor.

Efter att ha genomlidit en fantastisk karaokevideo, delvis filmad i Danmark och i något asiatiskt land samt ha uthärdat felstavningar likt "a little monica in my life" etc började kvällen lida mot sitt slut. De andra gästerna som avvek från restaurangen tittade nyfiken in genom vårt fönster, vinkade och skrattade. Jag väljer att ta det som en komplimang.

Någon fick för sig att dra igång "I do it for you (everything I do)". Vi var fem stycken som sjöng.... Efter ett par minuter kommer ägaren in och ber oss att vara lite tystare. På ett karaokeställe?! OK, det var kanske inte det absolut vackraste jag har hört, men vi var ju där för att sjunga. Jag sjöng ju som ett riktigt proffs! Det som gör det hela så glatt är hur länge han väntade innan han gick in för att avbryta.

C hade spelat in oss. Det lät som en hel konsert och det var ett fruktansvärt skrålande. Fantastiskt.