Hur man sprider sann glädje

På jobbet sprider min chef och medarbetare sann glädje. Min chef sitter inne på sitt rum, muttrar och pratar sedan med en helt fantastisk tillgjord röst och ondgör sig över skåningar. I rummet mittemot jobbar nämligen J, som är skåning. Jag har även fått två nya smeknamn, Lucia och Tjockis. Fantastiskt. Det finns inget roligare än excentriska människor.

I morse vaknade jag av vad jag trodde var en attack från vår stora granne i Öst, men så var icke fallet. Jag drog upp rullgardinen med en fart och fläkt som hade gjort Ang Lee grön av avund. Dessvärre var mitt hus inte under belägring, vilket jag från början hade fruktat. Istället fann jag mig stå öga mot öga med en hantverkare som konstruerade ställningar för att kunna bygga en balkong ovan mig. Det var egentligen inget speciellt remarkabelt med detta, bortsett från det faktum att jag var spritt språngande naken och det var inte han kan jag lova. Däremot såg han positivt överraskad ut. De har hållt på i 6 timmar snart, och han ser fortfarande oanständigt lycklig ut.