Varför man skall frukta pyttesmå gossedjursvampar

Igår på vägen hem gick jag förbi ett skyltfönster. I fönstret stod en mängd söta och gosiga djur uppradade och barnet inom mig väcktes till liv.

En liten parantes bara...varför heter det gossedjur? Det behöver ju inte alltid vara just djur, utan lika gärna...svampar? De är alltså också gossedjur? Sak samma.

Jag stannade nästan till, så fascinerad blev jag när jag fick syn på två svampar. Den ena var stor, flera decimeter hög, och den andra var pytteliten. Det såg först ut som om den lilla svampen petade sig i näsan (eller där en näsa borde sitta). Sedan såg jag att de kramades. Jag kunde inte sluta titta, och fortsatte av mig själv att gå framåt. Stort misstag. Man skall icke gå utan att se. Big no no! Innan jag vet ordet av smäller det, och inom loppet av en sekund ligger jag på marken, med ena foten fast i en reklamskylt. Det var en skylt av modell upp och ner vänt V, vilken jag i min svampiver hade fastnat med foten i och vält. Det gjorde ärligt talat ganska ont, men jag höll en god min och ställde upp skylten, harklade mig lätt och gick sedan vidare. När jag väl kom till hemmets trygga vrå skrattade jag så att jag fick andnöd. Jag skyller allt på svamparna. Pure evil.

det sjukaste by far. 4real

Mycket konstigt finns på nätet, det är inget okänt faktum. Det här är dock något i särklass. Jag var tvungen att ringa för att se om numret existerade, det gör det, men det var en telefonsvarare som gick i gång efter ett tag.

Läs och njut.

http://svedimf.3w.se/

"Jag bodde med misstänkte barnmördaren"

Nähä...Är det sant? Skojar du? Snälla berätta, jag försmäktar av nyfikenhet! Synd att du inte också strök med, ditt dumma f-n.

Inget stör mig så mycket som människor som måste tala ut offentligt. Allvarligt, tror de att någon uppriktigt bryr sig? Jag får en konstig smak i munnen.... just det, avsmak, så var det! Behåll all er onödiga, oviktiga, irrelevanta information för er själva.

Det räcker med att man måste dryfta sina problem med släkt och vänner för att visa sin mänskliga sida och i gengäld höra deras klagosång, jag vill inte höra mer än nödvändigt, tack men nej tack!


Take care, have fun, use protection.

en fyndig dag

Igår så gick jag från klarhet till klarhet. Inte för att skryta, men jag var relativt nöjd själv...
Först så kom jag att tänka på vilken stor likhet det är mellan alvedon och groggvirke. Alvedon fungerar ju sällan ensamt, det krävs i princip alltid att man intar något annat samtidigt för att få någon effekt. Precis som groggvirke.
Sedan slog det mig att Dalai Lama är helt otroligt lik Yoda från Star Wars. Jag tycker det är en komplimang, för jag är personligen väldigt förtjust i såväl allas våran andlige ledare samt den gröna lille mästaren. De har liknande kläder, de rör sig likadant, de getiskulerar likdant, de tror båda att fredliga lösningar is the shit och framförallt så pratar de med samma tonfall och meningsuppbyggnad. Helt otroligt. I kid you not.
Nu slår det mig att jag inte bara talar svengelska utan skriver på svengelska. Darn it.

Hippies for the win

Igårkväll när jag satt på pendeln på väg hem till B började jag i vanlig ordning se mig omkring i vagnen. Det är som en reflex. Jag sitter där och har kanske inte den roligaste tiden i mitt liv, så det är ju trevligt ifall det finns något att vila ögonen på. Den som söker finner... I det här fallet var det måhända inte den vackraste pralinen i vagnen, mer som en märkligt dekorerad chokladbit från svunna tider. Framför mig sitter en kvinna med långt rakt hår, runda glasögon, jeansjacka, en stickad halsduk samt utsvängda, pärlbroderade jeans. Självklart satt hon och stickade. Det är lika roligt varje gång. För det första är det uppfriskande med människor som vågar gå sin egen väg och se ut som de vill. För det andra är det alltid lika kul att se reliker från sextotalets glansdagar. Jag satt på helspänn i väntan på att hon skulle tända en joint, men tyvärr. Jag slår vad om att hon bor i en liten kolonilott där hon kan odla allehanda ting själv. Hon har säkert en förvildad katt samt ett par höns, alla Beatles LP skivor och batikmönstrade gardiner. Jag vågar nästan sätta pengar på att hon virkar egna underlägg och grytlappar.

munspelsmannen is the shit

Stod utanför Fridays och väntade på en polare när allas våran munspelsman dyker upp. Han tar en cigg, muttar något osammanhängde och går sedan fram mot urinoraren där utanför. Det lyser rött, vilket alltså indikerar för resterande delen av mänskligheten att det är upptaget. Nu är ju inte Horst som vilken annan människa som helst så han börjar knacka på dörren. Plötsligt öppnar den sig. Jag står vid sidan av, med stora ögon och hakan nere vid knäna. Min första tanke är den där reklamen med Torkel, när han tränger sig in i urinoaren bredvid en annan kille och börjar snacka... Sedan ser jag att den som öppnar dörren också är en hemlös, och att det är täcken och madrasser där inne. Lair of hemlösa. Vilket läge, precis utanför tbanan på stureplan. Location, location, location... as they say.

dagens bästa

Jag bestämde mig för att tvätta imorse, och för att spara på tvätten tänkte jag att jag kunde använda ett par jeans jag skulle tvätta medan jag körde maskiner i andra färger... På något sätt hade jag räknat ut att mina "mjukisar" skulle vara torra innan jag lade i jeansen. Hur jag kom fram till det kan jag inte riktigt förklara, för i efterhand inser jag att det var en omöjlighet pga den begränsade mängden maskiner jag skulle köra.

Hur som helst kommer jag ner i tvättstugan och inser till min förskräckelse att jag måste lägga i jeansen samt att jag inte har några andra byxor att ta på mig, eftersom allt antingen var i torkskåpet alternativt skulle tvättas. Klockan var ca 10 och jag antog att de flesta redan var på jobbet, hade sprungit sin morgonrunda och rastat alla eventuella hundar. Så jag kastar in jeansen i tvättmaskinen och tänker att om jag är snabb som blixten uppför mina 1,5 trappor kommer ingen se tjejen i tshirt och trosor som springer runt i trapphuset.

Sagt och gjort, jag smyger ut ur tvättstugan, fortfarande svårt paranoid efter den obehagliga filmen, och beger mig mot dörren till trapphuset. Vem står utanför dörren? Jo, städaren! D O H!
Inte ingick det i min oerhört genomtänkta plan, där stod jag som ett fån. Jag funderade som hastigast på att låtsas att jag gick i sömnen, men då hade det hela med stor sannolikhet tagit oväntade proportioner, så jag mumlade något ohörbart och försvann hastigt upp till mig.

Sensmoral: Ha alltid på dig morgonrock när du tvättar. Den är stor och döljer dig väl samt du kan med lätthet låtsas att du går i sömnen.

jag tror på jultomten, spöken, vampyrer och eskimåer

Såg en sinnessjukt obehaglig film igår. Jag tillbringade i och för sig större delen av tiden under ett täcke eftersom att jag inte vågade titta, men det jag såg var obehagligt. Filmen handlade om ett sjukhus med sjuka barn och inkluderade självfallet långa korridorer och en massa nålar. Jag har sjukhus- och nålfobi samt ogillar småglin i allmänhet. Det obehagliga var att "spöket" var iklädd någon form av järnproteser och dylikt som satt fastskruvat i kroppen...En extrem form av piercing kan man säga, jackass härnäst kanske?

Hursomhelst, poängen är att jag hade hjärtklappning hela vägen hem, från söder till vasastan. När jag kom hem var jag så rädd att jag knappt vågade släcka lamporna. När jag tillslut tog mod till mig så var jag tvungen att ligga under täcket. Jag tordes knappt andas var nära att börja gråta...Fruktansvärt. Varför fortsätter jag se sådana filmer? Det är som med sår, stukade fötter och finnar...Det är ju så äckligt men man kan inte låta bli... Med tanke på att jag nu, ett halvt dygn senare fortfarande sitter och kikar över axeln så bör jag fundera på att sluta upp med dylika dumheter. Jag är lika mörkrädd som när jag var liten. Är det fler som är så? Kom igen, det kan inte bara vara jag som har så livlig fantasi... Eller är det egentligen så att jag är hysteriskt egocentrerad och tror att alla vill åt mig? Hell I know.

Nu kommer mina byggjobbare klättrandes igen. Det vore fantastiskt kul att montera en lastbilstuta på ballen (läs balkong goddamnit) och skrämmas lite. Å andra sidan kanske de faller ner och jag kan få svårt att förklara det. Tror inte att jag vill bli hemsökt av en arga byggisar.

Nejdå, det är ingen fara. Jag har testat mig.

Igår vaccinerade jag mig med ett nytt vaccin. Med mig hem fick jag ett informationsblad där smittsskyddsinstitutet ber om tillåtelse att använda uppgifterna om min vaccination för att kunna följa upp vaccinets skyddseffekter och eventuella biverkningar etc.

Det i sig är ju kanske inte revolutionerande roligt, däremot har det faktum att jag fått med ett kuvert att skicka in uppgifterna i potential att bli väldigt kul.
Tänk dig att du följer med någon hem från krogen en blöt fredagkväll, och mitt på matbordet ligger ett kuvert från smittsskyddsinstitutet. Vem hade inte blivit nojig av det? Skulle man tro på vaccinationsförklaringen eller borde jag helt enkelt bara säga nej "nejnej, det är mina provsvar, det är lugnt". Jag hade i vilket fall fortsatt att noja, men det ligger i min natur.

Två av mina mer blonda ögonblick

En god vän till mig har en affisch som heter "the new yorker", som ser ut att vara ritad för hand med linjal och färgpennor. Jag har inte ork nog att beskriva affischen i detalj, det räcker med att jag konstaterar att jag i alla år har trott att han har gjort den själv. Till mitt försvar vill jag tillägga att det inte vore helt omöjligt. Sedan såg jag för ett tag sedan en likadan affisch hemma hos en annan vän, och det var först då jag insåg att det här alltså är en känd affisch och inget min gode vän suttit hemma och knåpat ihop. Jag har inte vågat berätta detta för en levande själ.

I fredags var jag vad jag brukar kalla för helvetet på jorden, men som för övriga mänskligheten går under namnet IKEA. Inte nog med att jag köpte för tunga saker så att jag fick be folk om hjälp överallt, jag misslyckades även kapitalt med att montera stolen Börje. Börje är en förbannat persisterande och lömsk stol. Jag satte glatt igång när jag kom hem och tänkte att jag minsann skulle klara mig på egen hand. Så jag tittar på bruksanvisningen och tycker att det ser väldigt enkelt ut. Jag sätter ihop själva sitsen precis som på beskrivningen och funderar som hastigast på varför jag fick så mycket skruvar när jag inte kan se att de används? När jag försöker ställa stolen upp faller allt i bitar. Såklart. Jag förbannar IKEA och alla idiotiska möbler som tillverkas innan jag tar en till titt på beskrivningen och inser att jag har vänt den upp och ner... Där jag trodde att det stod 01 står det alltså 10, vilket förklarar frånvaron av skruvar.

Jag skämdes i tysthet.

Jag försökte sedan montera Börje enligt konstens alla regler, men fallerade tyvärr på steg 01 och var tvungen att ringa min syster för att be om hjälp.
Börje och jag har nästan försonats nu, men jag tycker fortfarande att han ser lite lömsk ut, som om han tänker falla i bitar när som helst.