Gnomen

Igår natt när jag hade så svårt att sova kom jag på en sak jag har irriterat mig på i cirka 8 år nu. Personen ifråga brukar av mig kallas gnomen. Varför? För att han ser ut som en jävla gnom såklart. Han är ganska kort, min längd ungefär, har gigantiska flaskbottnar till glasögon med ett sånt där fantastiskt senilsnöre till. Senilsnöret är modell bredare och i vitt, så att det syns extra tydligt så att jag kan reta upp mig extra mycket. På träningarna knyter gomen det här snöret i en liten knut vid bakhuvudet, vilket leder till att han ser ut som Björn Borg med fel antal kromosomer.

Inte nog med att gnomens utseende irriterar mig något oerhört (det är ytligt, men sånt är livet), det värsta är antagligen att han luktar. Gnomen luktar rutten gnom. Redan innan träningarna börjar kan man se hur en stor mörk fläck spridit sig på ryggen och det luktar redan gammal ingrodd snuskgnomsvett. Gnomen blir nämligen ohyggligt svettig. Det är så att vi andra flyr från honom, ingen vill träna med honom eller stå nära och riskera närkontakt under någon övning. Jag vill gärna iklä mig gasmask och vira in mig någon form av skyddsplast för att inte kontamineras med någon gnomisk sjukdom. Ironin är att jag inte tror att han vet hur mycket hand luktar.

Även gnomens sätt och person retar jag mig på. Jag vill bara slå honom så fort jag ser honom (givetvis med handen invirad i skyddsplast). Så fort en tränare skall visa något springer gnomen fram, först av alla, och sätter sig sedan fort ned (vilket är bra så att de där bakom kan se, men ändå) med en liten duns och tittar dumt med stora ögon. Jag väntar bara på att en svans skall börja vifta och att han ska börja dregla. Precis som en gnomhund. Vi andra går i normal takt fram för att se, men inte gnomen inte. Han springer som om det gällde livet och kastar sig ned. Helt sanslöst. Jag håller på att explodera varje gång.