Mother nature hates my guts

Nyår var en jävla skit tillställning. Började med fantastisk middag och började sedan urarta då tolvslaget firades i en taxi och jag sedan hamnade på en fest med hormonstinna och alkoholpåverkade artonåringar av kvinnligt kön, samt ett par gentlemän i trettioårsåldern. Såklart. Jag drar in till stan efter vissa svårigheter med att hitta en taxi i Nacka mitt i natten och hamnade på Solidaritet där jag som genom ett under inte nitar ett stycke alkohol och allt-möjligt-annat påverkad kille. Jag blir arg och går hem. Alla fick ligga utom jag. Skit.

Idag var jag ute på stan med S och A innan jag begav mig hemåt för att studera och bry mitt vackra lilla huvud. Jag tar en paus och beger mig ut för att springa. När jag kommit ca två kilometer ser jag något som ser ut som en hund i storlek medium som springer emot mig. Jag tycker hunden ser lite rolig ut och tittar mig omkring efter eventuell husse eller matte men kan inte se någon. När jag är i jämnhöjd med hunden ser jag att hunden är en räv (ja, jag ser dåligt, men det var faktiskt mörkt). Jag muttrar irriterat och undrar varför den inte gömmer sig när jag de facto springer emot den. Vad gör rävfan? Jo, stannar och tittar på mig. Jag tittar fascinerat tillbaka, tills jag inser att den börjar gå emot mig, till slut är den så nära att jag skulle kunna klappa den. Då blir jag lite orolig till mods, den lär ju ha både skabb, löss och rabies. Jag säger åt den att sluta och gå iväg. Den skiter fullständigt i mina åsikter och börjar i princip nosa på mina ben. Jag försöker, som den vänliga själ jag är, sparka räven i skallen.
Missförstå mig inte nu...Jag gillar djur av alla slag, men jag vill inte ha okända rävar som närsomhelst kan bita mig, springades runt mina ben och nosandes på mig. Räven hukar sig och ser rätt förbannat ut. Jag säger åt den att ge sig av och börjar backa. Den följer efter mig igen och kommer återigen obehagligt nära. Jag måttar en spark än en gång och springer sedan vidare. Räven springer efter en liten bit och vänder sedan om.

Hur sjukt är inte det på en skala?! Sen när börjar rävar bete sig som tama hundar? Jag hajar inte grejen. Det komiska är att jag är såpass irriterad och skrämd av rävens irrationella beteende att jag de kommande tre kilometrarna vänder mig om var tjugonde meter för att se så att inte räven förföljer mig och biter av mig hälsenorna. Mordiska räv.