mannen, myten, pontare

Eftersom att jag har otroligt mycket att göra så sitter jag och läser skvaller i expressen. Det står att någon suspekt lirare från Israel anklagar Pontare för att ha rökt hasch under någon av alla dessa schlagerevenemang år 2000. Pontare hävdar att det inte var hasch utan "präriegräs, som han brände för att komma i kontakt med högre makter".

Mannen är ju helt fantastisk. Helt galen förvisso, men ändå fantastisk. Präriegräs... den ska jag också börja använda mig av. Nejnej, det är inte hasch, det är ett speciellt gräs som jag bränner för att komma i kontakt med högre makter. DOH

Åldersångest

Jag drar in på Anglais med ett stycke vän för att ta en öl, när det blir min tur att betala går jag i sedvanlig ordning fram till baren, beställer två öl och lägger fram kort och leg. Jag lägger alltid fram båda, vet inte varför faktiskt. Rätt dumt, ska nog sluta med det efter den här incidenten. I alla fall, bartendern börjar titta på mitt leg och mitt visa, så ser han lite fundersam ut. Så tittar han på mig. Jag undrar i mitt stilla sinne vad i helvete människan håller på med. Så säger han "jag trodde du var yngre". Jag blev helt förstummad. Vad säger man? Jag skrattar och säger att så gammal är jag faktiskt inte... Han håller med mig, men påpekar återigen att han trodde att jag var yngre, men att jag ska ta det som en komplimang samt att han i alla fall är mycket äldre. Jag säger älskvärt att det hade jag aldrig kunnat tro.

Han fick ingen dricks. Jag var inte säker på om jag skulle ta det positivt eller inte..

Gick och klippte mig, det var på tiden tyckte jag. Det var rätt intressant när jag insåg att frisören inte pratade svenska, men det var någon shady kille som kunde tolka. Det blev bra i vilket fall och jag är fortfarande fascinerad. På något sätt lyckades jag köpa en klänning och två tröjor på vägen hem... Jag har inte riktigt blivit klar på vem jag skall beskylla för det här, men L ligger bra till.

Insåg rätt fort att jag inte var på g för utgång. Fick ett knä i skallen torsdag kväll (nej, det var inte så spännande som det låter, det var en träning) och kände mig fortfarande lite seg. Jag stannade hemma en fredagkväll, städade och betalade räkningar. Sedan insåg jag att mitt liv var otroligt tråkigt och innehållslöst, så jag började jaga små flygande enhörningar i regnbågens alla färger. Hursomhelst, jag bestämde mig för att äta en tallrik fil med müsli. Det låter antagligen helt otroligt ointressant, men faktum är att jag ett par sekunder senare fick en hjärtattack och stoppade ner hela armen i halsen. Varför jag gjorde det?

Jag häller upp müslin, göttar i mig två tallrikar och ska precis börja plocka undan. Jag börjar vika ihop müslipaketet när jag ser något suspekt på ena kanten. En liten larv.... I kid you not. Den var strax under 1 cm. Ett djur. I min müsli. Som jag just har ätit två portioner av. Efter att ha tejpat ihop hela müslipaketet med silvertejp för att det ondskefulla lilla livet inte skulle fly tar jag och tillämpar armen-i-halsen-principen. Det var en fruktansvärt upplevelse och mitt känsliga sinne är traumatiserat för livet. Jag ska aldrig mer äta müsli. Aldrig.

Som man raggar får man ligga

Glöm aldrig det.

Varför?

Varför görs det ingen bra musik nuförtiden?
Varför är det alltid så lite tid till det som är roligt?
Varför har jag alltid för lite pengar?
Varför vill jag alltid kasta lök på folk när jag handlar?
Varför har jag inget vettigt att skriva här?

Igår köpte jag en lampa. Idag började jag en ny kurs. Verkligen kul. Jag ska notera det här som top notch över viktiga och roliga saker jag har gjort sedan 08 började.

Idag är jag en tråkig och trasig människa. Tråkig för att jag är trött och saknar inspiration, trasig för att jag är så otroligt förvirrad. Imorse gick jag in med disken och ställde den i badkaret, I kid you not. Sedan åkte jag tunnelbanan åt fel håll och blev sen till föreläsningen. Jag tror senilsnören till allt vore en bra idé... Jag ska knyta fast alla saker vid mig, skaffa små hällor att sätta fast dom i. Så kan jag gå runt och släpa på allt och bli en modifierad bag lady. En senilsnöredam.

en analysernas man

Jag sitter och skriver på hemtentan från helvetet och bestämmer mig för att jag, som den flitiga student jag är, förtjänar en liten paus. Jag surfar inte på aftonbladet och läser lite skvaller, hamnar mitt i rättegången mot "världsartisten" Tito Beltran. Tydligen har allas våran tenor tagit i lite väl mycket och kollapsat, ambulans har i ilfart tillkallats.

"Det här är verkligen inte bra, säger hans försvarare Tomas Nilsson som vanligtvis inte brukar vara någon överdrifternas man. Han ligger på golvet och kräks och man ser bara ögonvitorna på honom. Det är verkligen allvarligt, säger Nilsson bekymrat."

Say what? Det är klart att händelsen i sig inte är direkt en milstolpe i historien av humoristiska händelser, men det är det torra och analytiska i uttalandet som jag älskar. Så torrt. Så juridiskt. I gotta love it.

modifiering av dödslista, episod 1

Vad gäller Peter Wahlgren är jag osäker på om jag enbart vill ta livet av honom eller om jag först skall ägna mig åt rektalpalpation.

dödslista

Idag började jag skriva på min dödslista. Jag har inte kommit så långt än, men jag lovar att uppdatera den.

1. Peter Wahlgren
Varför: för jag håller honom personligen ansvarig för åtta veckors tortyr av plattityder och floskler.

2. Den som stal min kappa från stures
Varför: jävla tattare. Låt bli mina saker!

3. Taxibilar
Varför: behöver jag förklara det här? Dom kör som man normalt sett inte ens skulle ratta en full kamel. Dessutom har jag blivit påkörd. Taxi is not my friend.

4. Kakdeg
Varför: för att jag gillar att baka kakor, men degen ser alltid så god ut att jag äter upp den. Det slutar med att jag mår illa och känner mig som ett bulimifall.

det blir nog niss

Jag har inget vettigt att dela med mig av. Mest ångest. Jag har så mycket att göra i plugget nu. Imorse blev jag så stressad att jag gick och lade mig igen och somnade, precis som djur kan göra. Jag håller på att bli något litet, luddigt och suspekt.

Jag myntade ett nytt uttryck idag som jag gärna vill att fler börjar använda, det är lite samma stuk som "OM jag kommer IN?! Jag kommer knappt UT!"
Mitt lyder istället "OM vi ska spåra? Du, vi ska lägga en jävla räls!"

Jag är ganska nöjd faktiskt. Nu går min arm snart ur led om jag fortsätter att dunka mig själv i ryggen.

Mother nature hates my guts

Nyår var en jävla skit tillställning. Började med fantastisk middag och började sedan urarta då tolvslaget firades i en taxi och jag sedan hamnade på en fest med hormonstinna och alkoholpåverkade artonåringar av kvinnligt kön, samt ett par gentlemän i trettioårsåldern. Såklart. Jag drar in till stan efter vissa svårigheter med att hitta en taxi i Nacka mitt i natten och hamnade på Solidaritet där jag som genom ett under inte nitar ett stycke alkohol och allt-möjligt-annat påverkad kille. Jag blir arg och går hem. Alla fick ligga utom jag. Skit.

Idag var jag ute på stan med S och A innan jag begav mig hemåt för att studera och bry mitt vackra lilla huvud. Jag tar en paus och beger mig ut för att springa. När jag kommit ca två kilometer ser jag något som ser ut som en hund i storlek medium som springer emot mig. Jag tycker hunden ser lite rolig ut och tittar mig omkring efter eventuell husse eller matte men kan inte se någon. När jag är i jämnhöjd med hunden ser jag att hunden är en räv (ja, jag ser dåligt, men det var faktiskt mörkt). Jag muttrar irriterat och undrar varför den inte gömmer sig när jag de facto springer emot den. Vad gör rävfan? Jo, stannar och tittar på mig. Jag tittar fascinerat tillbaka, tills jag inser att den börjar gå emot mig, till slut är den så nära att jag skulle kunna klappa den. Då blir jag lite orolig till mods, den lär ju ha både skabb, löss och rabies. Jag säger åt den att sluta och gå iväg. Den skiter fullständigt i mina åsikter och börjar i princip nosa på mina ben. Jag försöker, som den vänliga själ jag är, sparka räven i skallen.
Missförstå mig inte nu...Jag gillar djur av alla slag, men jag vill inte ha okända rävar som närsomhelst kan bita mig, springades runt mina ben och nosandes på mig. Räven hukar sig och ser rätt förbannat ut. Jag säger åt den att ge sig av och börjar backa. Den följer efter mig igen och kommer återigen obehagligt nära. Jag måttar en spark än en gång och springer sedan vidare. Räven springer efter en liten bit och vänder sedan om.

Hur sjukt är inte det på en skala?! Sen när börjar rävar bete sig som tama hundar? Jag hajar inte grejen. Det komiska är att jag är såpass irriterad och skrämd av rävens irrationella beteende att jag de kommande tre kilometrarna vänder mig om var tjugonde meter för att se så att inte räven förföljer mig och biter av mig hälsenorna. Mordiska räv.