Jag är lite orolig för mig själv. Den senaste tiden har ett antal personer, oberoende av varandra, lite försiktigt påpekat för mig att jag festar väldigt mycket...jag är ju ute hela tiden och verkar dricka så mycket, mår jag verkligen bra?
Jag brukar suga lite på svaret, rulla det i munnen. Sen svarar jag helt ärligt att jag är rätt olycklig. Men det är lugnt, man kan ju inte vara glad jämt. Jag tar det med en klackspark. Det här verkar göra min omgivning ännu mer oroad. "Du vet att du inte kan trycka undan saker sådär, det kommer att komma tillbaka" får jag hela tiden höra. Well then, jag tar det då antar jag?
De säger att det inte är normalt att vara så cynisk, livstrött och bitter vid min ålder. Well fuck you, ni har inte levt mitt liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar