smokingregler inför nyår

Kombinationen mellan det uppklätt strikta och lekfulla sammetstofflorna är tveklöst svårslagen. Det kräver dock en enorm stilkänsla och självförtroende i storleksordning mindre kärnkraftsverk.

Helt briljant.

en cynisk liten jävel

Jag är lite orolig för mig själv. Den senaste tiden har ett antal personer, oberoende av varandra, lite försiktigt påpekat för mig att jag festar väldigt mycket...jag är ju ute hela tiden och verkar dricka så mycket, mår jag verkligen bra?

Jag brukar suga lite på svaret, rulla det i munnen. Sen svarar jag helt ärligt att jag är rätt olycklig. Men det är lugnt, man kan ju inte vara glad jämt. Jag tar det med en klackspark. Det här verkar göra min omgivning ännu mer oroad. "Du vet att du inte kan trycka undan saker sådär, det kommer att komma tillbaka" får jag hela tiden höra. Well then, jag tar det då antar jag?

De säger att det inte är normalt att vara så cynisk, livstrött och bitter vid min ålder. Well fuck you, ni har inte levt mitt liv.

Jag och min whisky

Igår skulle jag ta det lugnt, se en film, mysa och åka hem. Det slutar med att jag har sänkt 6 4or whisky och fått mitt sim-kort inaktiverat. Jag inte göra min irritation rättvisa när jag försöker förklara det här..men försök förstå. På en månad har jag förlorat två visa-kort, en kappa, kofta, handskar och dessutom fått mitt sim-kort inaktiverat. Jag har ringt till det där helveteshålet till tele2 kundservice förut och undrat varför jag fått två sim-kort. Kvinnan kunde inte alls förstå varför och rådde mig att inte använda det och slänga det. Idiot. Inkompetenta, efterblivna kossa. Det är ju skitbra att befinna sig i Nacka, utan fungerande telefon, med ett visa-kort man inte vet hur mycket pengar det är på eftersom att internetkontot är kopplat till mitt telefonnummer, att bussarna inte tar kontanter och att jag inte hittar där. TACK!

Idag är jag inte särskilt bakfull egentligen, men min puls är sinnessjuk. Jag känner mig som en kolibri. Jag kommer gå sönder. Sprängas. En död och blå kolibiri.

sökes: julstämmning. lite intelligens också kanske..

Jag har aldrig påstått att jag är den skarpaste kniven i lådan. Streetsmart, ja, men riktigt intelligent, tveksamt. Lite självinsikt får man väl i alla fall ha.

Jag ska berätta en anedokt från förra helgen. Att det har varit så tyst här beror på att jag har ägnat mig åt att vara olagligt förkyld, bakfull samt försökt reformera det svenska pensionssystemet ur ett genusperspektiv. Det är precis så tråkigt som det låter.

Förra helgen var det julfest. Det var en mycket gentilt tillställning och jag hade mycket trevligt och såg fullkomligt bedårande ut. Så sött, så näpet, så in i helvete förtjusande! Efter att det har intagits glögg, vin och andra tilltugg bar det av för att se en pjäs samt inta en kulinarisk middag. Middagen var inte så kulinarisk måhända, men efterrätten var ett litet mästerverk ändå. Jag gillar efterrätter. De går att lägga upp på så vackra sätt, med färger, bär, såser , små formar och små söta bestick....nu ska jag sluta orera om efterrätter tror jag.
Det slutar med att vi befinner oss på ett ställe vid stureplan, där har jag ett väldigt roligt samtal med S. De äldre droppar sedemera av och jag och H rör oss mot stureplans hjärta. Jag inser då hur berusad jag är och förstår att det kommer gå åt helvete. Jag vet vilka infall jag kan få, och de slutar sällan helt lyckligt för samtliga inblandade parter.
Jag ber H ta min garderobsbricka, och även om ingen tror mig så var det för att jag för det första hade klänning och inga fickor, och för det andra för att jag ur min väska helgen tidigare hade tappat visa kortet. Jag säger att jag kommer tappa brickan ifall jag får den.
Så alla förstår ju nu självklart att när H drar och lämnar brickan till mig så är den borta. Så borttappad som bara en papperslapp på stures kan bli. Självklart stjäl någon min jacka. Förbannade stureplanstattare!
J betalade i alla fall min taxi. Jag måste ha varit en vacker syn... eller inte.

Ett annat fascierande faktum är att jag ringt topcab för att beställa taxi. TOPCAB? Vad fan är det för något? Jag har inte ens numret och åker aldrig med dom. Så kan någon förklara hur jag ringt upp dom tack?!

Jag ska nu ge mig ut på hemligt uppdrag med risk för mitt liv. Jag ska köpa de två sista klapparna. Herregud vad jag avskyr att vara på stan. Alla dessa människor... det är vid tillfällen som detta jag önskar att kärnkraftverken låg lite närmare.

störningsmoment del 3

Jag kan inte hantera människor med vita jeans på vintern. Jag vet inte varför, men det stör mig något oerhört. Generellt sett ogillar jag vita jeans, men att se dem på vintern får mig att vilja gå fram och dra ned dem på vederbörande, skratta elakt och sedan kasta snöslask på dem.

Jag var på julkonsert i helgen, och det var riktigt bra. Jag var imponerad, blev nästan lite sentimental framåt slutet. Det enda som störde upplevelsen var ett par ungjävlar. Ibland...jag säger då det. Ibland. Egentligen är det mer fel på föräldrarna, men att ta med sig en liten bäbis och en två åring är väl inte särskilt intelligent? Jag förstår att barnen inte riktigt uppskattar att vara stilla och tysta i två timmar, men borde man inte som förälder reagera när hela bänkrader stirrar ilsket på en? Det var ett förbannat spring ut och in ur kyrkan för att tysta barnen. Jag övervägde att hänga någon i en kyrkklocka, men det hade väl inte varit så passande i juletid.

vilken resa....

Förra söndagen slutade mitt VISA att fungera. Kortet var bara ett par månader gammalt. Sjukt irriterande. Jag fick ett nytt kort för två dagar sen, aktiverade det igår och lyckade supa bort det igår. Fenomenalt. Jag har inte ens fått koden och måste redan få ett nytt kort. Kan det bli bättre?

Det finns även bilder på mig när jag nästa trillar ner i en Selecta automat. Det är lite oklart hur jag kom upp. Men så finns det även bilder när jag står på händer i tunnelbanan...så vad ska jag säga?

det där med sex

Jag måste ha tappat greppet. Förlorat stinget. Ingen gnista. Niente. Nada. Poff.

Försökte få hem en viss person i fredags. Det gick ju inte direkt skitbra. Vad driver människor att gå upp och jobba tidigt på lördagar?! Jag menar, där har jag slösat tid helt i onödan. Bara för att få gå hem själv. Man vill ju bara skjuta sig själv.

Igår gick jag ut mot bättre vetande. Jag var sjuk och på dåligt humör. Vad händer? Jo, jag tvingas vittna i någon onödigt misshandel. Där sitter jag och har druckit en flaska vin och försöker verka som att jag har koll på läget. Like not. Går sedemera hem med gärningsmannen ifråga (som jag känner sedan tidigare. Jag känner att detta behöver understrykas, jag tänder inte på att gå hem med främmande brottslingar). Väl hemma blir det lite trevligt av olika slag, bara för att människan kläcker ur sig "jag orkar inte ha sex". Inom mig tänker jag "Yes! Jag vill inte heller, nu slipper jag förklara mig". Samtidigt blir jag lite sur, är det något fel på mig eller? Är jag ful på något sätt? Fine,....fuck it. Nevermind fucking me then! Sedan inser jag att hade jag just blivit tagen av polisen och anmäld för misshandel hade jag nog inte heller varit på topp. Så först lyckas jag som svar kläcka ur mig "Bra! Det vill inte jag heller!", vilket låter som om jag är ett väldigt sårat litet barn. Efter viss tankeverksamhet kommer jag fram till att jag kanske ska fråga hur han mår, ifall allt är bra. I samma ögonblick som jag klumpigt får fram "Hur är det?"hör jag hur det måste låta. Som om "ah, du vill inte ha sex med mig... ÄR DU SJUK?!

Jag misstänker att han sa så enbart för att han vet att jag kommer fundera på det här, vrida och vända på orden med pervers fascination och att jag inte kommer kunna släppa det. Jag misstänker att jag blir spelad med. Jag tycker inte alls om den känslan. Det som gör mig så förbannad är att jag kommer höra av mig och fråga om vi ska göra något. Från att ha varit totalt ointresserad har jag nu övergått till ett våp. Fan och hans moster!